Livet på 90 kvadrat

När jag berättar för andra människor att jag har Adhd så får jag väldigt ofta frågan om hur det är. Hu är det att leva med Adhd? Och en del av mig känner spontant att jag vill svara "Jag vet inte", för jag har ju inte vetat, under så lång tid under min uppväxt så har jag inte vetat. Samtidigt så vet jag ju verkligen, för jag lever ju med det varje dag. Men jag har svårt för att förklara det för hur jag upplever det är ju en helhetsbild och jag har svårt för att beskriva den. Så jag tänkte att jag skulle köra en liten bloggserie om Adhd, både för min egen skull, för att få lära mig att sätta ord på hur jag upplever det själv, men också för er skull, så att ni får en möjlighet att komma in i min värld lite. Allt som en person med adhd upplever kan upplevas av en person utan adhd också i viss utsträckning. Men inte på samma nivå och med samma styrka. Därför kan man känna igen sig i vissa saker, men det är viktigt att komma ihåg att saker som för andra kanske bara är lite

Tungan är ett av vårat mäktigaste vapen. Ord vi säger kan påverka andra människor i mycket större utsträckning än vi ibland förstår. jag har hört att det krävs 150 positiva ord för att väga upp mot ett negativt. Så mycket lättare har hjärnan för att ta till sig av det negativa. Jag minns när jag började hålla in magen. Jag var 12 år och gick i 6:an och en kompis till mig sa att "killar inte gillar tjejer som har putande magar." (Ni vet den där pyttelilla putningen som även de allra smalaste tjejerna har) "En sån putande mage som du har Ewa". Jag minns det. Jag minns vart jag stod, vilket väder det var, vad jag gjorde, den dagen blev ett permanent minne i mig som talade om att jag inte dög. Där och då bestämde jag mig för att aldrig visa den där putande magen. Så jag drog in den, och har gjort det varje dag sedan dess. Det är så fastetsat i mitt muskelminne att jag gör det per automatik fortfarande, fast jag går runt ensam hemma, inte ens då slappnar jag av. I fl

Just nu är badrummet här på entréplan typ det enda jag kan tänka på. Vi väntar på en sista offert nu som vi är väldigt hoppfulla på, och om det skulle bli så att vi väljer dem så kommer badrummet/tvättstugan att vara klart långt innan jul. Så fantastiskt. Jul som ändå känns så snart och så nära.  Jag har tyckt att det varit svårt att hitta bra tvättstugeinredning, gillade inte alls ikeas tvättstugelösningar och funderade länge på vad vi skulle ta istället. Och just nu lutar det faktiskt åt Vedum. Enda problemet är att de är fruktansvärt mycket dyrare än Ikea, så just nu försöker jag ta reda på om det går att kombinera de två på något sätt.. Vi får se.  Jag gillar verkligen deras utdragbara tvättkorgar, och den infällda strykbrädan. Sådant som är praktiskt och bra utnyttjande av utrymme. I tvättstugan ska det ju finnas både dusch och toalett samt tvättorn och torkskåp. Men även skötbord, bra spegel, bra belysning, arbetsytor och plats för torkställning. och allt det på

Jag såg den här videon för ett tag sedan Och det slog mig, att jag gör precis likadant, i princip alla relationer jag har.  Jag är så rädd för att inte bli accepterad eller omtyckt att jag tycker att jag ser alla möjliga tecken för att en person inte tycker om mig. Jag lägger på tankar och känslor om mig själv på den människan som han eller hon mest troligt aldrig haft, i ett försök att inte bli sårad eller besviken.  Det tar otroligt mycket energi och är en ond cirkel som är fruktansvärt svår att bryta. Jag är så van att känna att jag inte passar in och inte hör hemma någonstans att jag har svårt att acceptera en situation där jag gör det.  Jag vet att all den energin som går åt till det här är bortkastad. Den enda som jag behöver söka acceptans ifrån är Gud och han har redan gett mig den, hans kärlek till mig är inte baserad på vad jag gör, hur jag säger något eller hur mina känslovågor går. Det är en utmaning, att släppa jakten på människors gillande och istället b

Tänk att det redan är oktober. September susade förbi med kalas, skolstart för Patrik, Besök av byggföretag osv. Vi har fortfarande inte valt något och väntar ännu på flera offerter.. det är väl så när man bestämmer sig för att börja renovera under hösten, precis som alla andra. Jag sitter aldrig vid datorn längre, vilket leder till att bloggandet inte alls sker i det tempo jag hade önskat. Men allt har sin tid antar jag :) Något nytt är i alla fall att webbutiken nu mera har sitt egna domännamn, så nu är adressen bara madebyewa.com  kort och gott. Även om arbetet med den i princip är stillastående just nu så kommer jag lägga ner mer tid på det framöver och det är skönt att ha adressen säkrad. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och fortsätta mina försök att hitta en busschaufför till julkonsertturnen. Känner ni någon som har yrkesbehörighet för att köra buss och är ledig första adventshelgen. Let me know!