Ibland kan jag överrumplas av känslan, insikten, av att jag kommer få leva med min allra bästa vän, resten av mitt liv. Jag trodde aldrig att man kunde känna så här mycket för någon.
Att man kunde älska någon så här mycket. Känna en sådan tillit till någon. en sån trygghet.
Vad underbart det är.
Tänk att Gud vet precis vad jag behöver. Vem jag behöver. Vem som vet och förstår varför jag är just jag.
Livet som fru och mamma, vi renoverar hus, pluggar, jobbar och jonglerar livet precis som alla andra :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag tycker det är svårt, svårt att ta ställning och svårt att stå för mina åsikter i den här frågan. Men jag håller med Peter Larsson i ha...
-
Jag läste ett blogginlägg för någon dag sedan av Ellen där hon sa att hon inte trodde att det fanns heterosexuella jämställda förhållanden. ...
-
God morgon på er! Jag ahr varit uppe en stund och ska strax äta lunch. Klockan 14 bär det av mot jobb, första gången sen i november så det...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna här!