7 november 2008

koppel

Det var ett tagsen jag uppdaterade nu,
Det har varit mycket för mig att göra, så det har inte riktigt funnits tid.

Iaf, så tänkte jag skriva om en liknelse som Torgny Wirén skriver dom i sin andaktsbok Under ytan 2.
Den är dock rätt lång, så jag sak bra kort sammanfatta för er vad den handlar om.

Torgny och hans fru skaffade hund, Blenda, en cavaliervalp, Torgny ville alltid att hans hundar ska ha möjlighet att gå lösa, berättelsen handlar om den gången han och Blenda var ute och gick i en ny skog, en gnistrande februaridag.
Han släppte henne lös och hon sprang fram och tillbaka, upp och ner för kullar.
Men plötsligt var hon borta, hon kom inte hur mycket han än ropade, så tillslut gick han tillbaka till bilen för att se om hon gått tillbaka tid, men ingen Blenda. Tre timmar av sökande gick, och hon kom inte.

Vid det här laget hade det börjat skymma och han visste att när det blev mörkt så skulle temperaturen sjunka till närmare 15 minus, och en sån liten hund sklle inte överleva speciellt länge i den kyla, så en gång till begav ha sig ut i skogen för att leta, och där mellan ett par björkstammar hittade han den lilla hunden, för frusen för att orka springa honom tillmötes.

Torgny lovade sig själv att aldrig ha henne lös mer i skogen.

Två veckor senare så bestämde han sig för att "läka såren" och begav sig till samma skog igen med hunden, men kopplad denna gång.
Blenda drog, och gnydde, hon ville ju springa lös.
Och tilslut stod Torgny inte ut längre, han ville ju att hunden skulle vara lycklig, ilket den uppenbart inte var när de gick i koppel.
Så med tanken, att det kanske var sista gången han såg henne, släppte han henne lös.
Och så hon sprang, men, den här gången verkade det som att ho hade lite extra stor koll på vart Torgny var.
Och hon tappade aldrig bort honom.

som om det fanns ett osynligt koppel mellan dom, av tillit och kärlek.

Så säger han i slutet av sin berättelse,
att de tär så man kan se på Gud och oss,
Han vill att vi ska komma tillbaka till honom av fri vilja,
han hade kunnat hålla oss alla kopplade, det hade varit lugnast och säkrast, men han valde att släppa oss fria, han visste att det kanske var sista gången han såg oss, men han vill ha lyckliga fria människor, och hoppas, att den kärlek och tillit han känner för oss, även ska finnas i oss för honom, och att det bandet ska vara starkt nog för att vi ska stanna kvar hos honom av fri vilja.

Fundera, och återkom

God bless

Ewa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna här!