13 november 2008

Den fromme mannen.

Det var en gång en from man som bodde i en by i en liten dal. En dag kom ett enormt regnväder som översvämmade hela dalen. Mannen fick fly upp på sitt hustak för att inte bli dränkt. Hela tiden var han dock övertygad om att Gud skulle hjälpa honom .

Efter ett tag när vattnet nådde honom till midjan kom det en räddningsbåt som erbjöd sig att hjälpa mannen.
Han avvisade den och sa:
- Jag litar på att Gud kommer och tar hand om mig.

Efter ytterligare en stund kom en uppblåsbar räddningsflotte flytande mot mannen, han såg den men lät den glida förbi med stark förvissning om att Gud själv skulle komma och hjälpa honom.

Det fortsatte att regna och tillslut var vattnet så högt att bara mannens mun och näsa stack upp över vattenytan.
Mannen kunde fortfarande andas när en räddningshelikopter kom, skickade ner en räddningsstege och ropade:
- Kom upp, vi för dig till säkerhet.
- Nej, svarade mannen precis som de andra gångerna. Jag litar helt på Gud, han kommer och tar hand om mig.

Helikoptern flög iväg samtidigt som det fortsatte regna. Munnen och näsan försvann under vattnet och mannen drunknade.

Mannen dom drunknat kom till himlen och fick där möta Gud. Han satte sig framför Gud och sa:
-Jag hade en stark tro på dig, jag bad ofta och följde alltid din vilja. Jag förstår inte varför du inte räddade mig?
Gud kliade sig i huvudet och svarade:
- Jag förstår inte heller, jag skickade ju en räddningsbåt, en flotte och en helikopter...

Det sägs att ingen är så bild som den som inte vill se, och det blir så tydligt i berättelsen om den fromme mannen. Det spelade ingen roll hur Gud än försökte att hjälpa honom. Mannen väntade sig en helt annan hjälp och på ett helt annat sätt och därför såg han inte att gud försökte hjälpa honom.


Jag sa till Gud:
Tala till mig - rummet är öppnat.
Och Gud svarade:
Jag talar hela tiden,
frågan är om du lyssnar.

- Anders Carlberg

Fundera, och återkom.

God Bless

Ewa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna här!