16 april 2018

Myt nr 2: Alla har lite ADHD


"Jag hade en släng av ADHD igår"
"Svårt att koncentrera dig? Det har ju jag med jag har väl också lite ADHD då"
"Jag tycker inte heller om att göra sånt som är tråkigt. Om det är tecken på ADHD så har jag det med"

Precis på samma sätt som att du inte har en depression bara för att du känner dig ledsen en dag så har du inte ADHD bara för att du har svårt att koncentrera dig en dag på jobbet eller för att du tycker att det är jobbigt att ställa dig och diska efter middagen. 

Att ha ett eller två symptom på ADHD betyder inte att du har all problematik som en person med diagnosen har och att uttrycka sig som meningarna ovan blir otroligt kränkande och nedlåtande även om det inte alls är det som är meningen. 
När det gäller fysiska sjukdomar och åkommor så uttrycker vi oss inte alls på samma sätt (Oftast inte i alla fall, myter och fördomar finns såklart runt många fler sjukdomar än ADHD och Npfdiagnoser) Men en sjukdom som inte "syns" har vi mycket lättare för att vilja förklara bort. 

Att uppfylla kraven för en ADHD-diagnos innebär att du har så mycket problem i vardagen att livet inte fungerar som det ska. Att ha svårt att koncentrera sig ibland och att ha koncentrationssvårigheter på diagnosnivå är två helt olika saker. 

Jag kan inte styra mitt fokus och min uppmärksamhet på det sättet jag vill och när jag anstränger mig för att vara närvarande och koncentrerad på något som inte fångat mitt intresse så blir jag helt utmattad efteråt. Alternativt att jag somnar mitt i det jag försöker att koncentrera mig på händer. Hjärnan stänger av. Jag vet inte hur många gånger jag somnade samtidigt som jag satt och antecknade på datorn under lektioner, eller hur många gånger jag har suttit på en lektion och det enda jag hör är pipandet från lastbilen som backar utanför, fläkten som låter lite för högt eller hur någon tre rader bakom mig tuggar tuggummi och ljudet färdas som en raket rakt in i min koncentration och efteråt är det ljudet det enda jag minns. 

Att inte göra sådant som är tråkigt kan såklart vara svårt för de flesta. För mig är det många gånger näst intill omöjligt. Varför? För att min hjärna suddar ut det. Jag glömmer bort det trots att jag tänkt på det flera gånger samma dag. Hjärnan tar TipEx över min mentala To do-list och suddar ut allt sånt som jag måste göra men inte har intresse för just nu.
Det låter kanske som bortförklaringar men det är inte roligt att känna att man motarbetas av sig själv hela tiden. I nästan allt. Varje dag. Hela. Tiden.


Nästa myt: Du har inte ADHD, du är ju som alla andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna här!