9 november 2016

Att leva med Adhd - Minnet och motoriken

Motoriken

Jag har alltid känt mig klumpig. Jag snubblar lätt över mina egna fötter, trampar snett eller tappar saker. Det har lett till en stor osäkerhet så jag är alltid rädd för att ha sönder grejer och tappa saker. Jag upplever verkligen att jag inte har koll på min egna kropp. Musklerna lyssnar inte på vad jag vill utan lever många gånger sitt egna lilla liv, när jag var yngre trodde jag att det bara hörde ihop med puberteten, jag var lång och hade som många andra tonåringar inte riktigt koll på kroppen men nu är jag 27 och upplever fortfarande att jag inte har någon koll på den.
Jag har både dansat och varit en riktig hästtjej och ridit i flera år. Och ridningen gick oftast bra, stallet har alltid varit en fristad för mig och som alltid när intresset finns där så brukar det gå bra.
Dansen gick.. okej. Jag älskar att dansa men det är en otroligt stor ansträngning då jag måste lägga så fruktansvärt mycket koncentration i alla rörelser. Annars far armar och ben lite dit de vill. Och när man är cheerleader så är det inte riktigt ett alternativ.


Minnet

Ni vet känslan när man ska gå från punkt A till punkt B för att utföra en handling, det kan vara att gå och hämta något i kylen eller liknande. Men när man kommer fram till kylen så har man plötsligt glömt vad det var man skulle ha. Den känslan när man inser att man inte minns men man VET att det var något man skulle ha, den känslan har jag i princip hela tiden. Jag glömmer så mycket småsaker hela tiden så jag har den känslan nästan konstant.

Jag måste ha rutiner för vart jag lägger nycklar, mobilen, headset. Men trots att det mesta har fasta platser så lägger jag ifrån mig dem utan att vara medveten om vart så de försvinner. Därför ogillar jag starkt att ha tex. handväska med mig om jag ska bort. Eller plånboken. Helst skulle jag lämna jacka, halsduk, vantar och allt annat man behöver ha med sig på vintern hemma också för jag blir så stressad av att det ska försvinna.

Men jag har ett otroligt minne för detaljer. Jag minns berättelser och händelser med så mycket detaljer att det är lite jobbigt. Om Patrik ska berätta något som hänt där vi båda varit med så har jag svårt att låta honom göra det för jag tycker att han glömmer/utelämnar flera viktiga faktorer. Faktorer som förmodligen inte spelar någon roll men som för mig förändrar hela historien. Det är något jag övar mig på, att inte ta över för honom men det är svårt. Talet och tålamodet är två andra punkter som inte är det lättaste..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna här!