15 november 2016

Att leva med Adhd - Koncentrationen

När det är en situation jag inte själv styr över, tex. en lektion, föreläsning eller i vissa fall ett samtal så klarar jag ofta av att vara fullt koncentrerad en stund. Kanske typ 1 timme om jag tycker att det är någorlunda intressant eller viktigt. Men så fort jag släpper på koncentrationen så blir jag förstört trött. Ofta behöver jag sitta och hålla på med något annat samtidigt om jag ska koncentrera mig en längre stund. I skolan så ritade jag mycket under lektionerna, eller skrev, pillade på papper eller lyssnade på musik. Jag fick till och med lyssna på ljud under prov ibland på högstadiet för att jag fick lättare att fokusera då.
När jag ser tv sitter jag ofta med mobilen samtidigt oavsett om jag gillar programmet eller inte, för fingrarna och hjärnan kan inte koppla av.

När jag gillar något så kan jag fokusera på det länge, det blir nästan maniskt. Jag pausar inte för något alls, inte gå på toaletten, inte äta, dels för att jag inte känner av signalerna när jag är i ett energi-rus och dels för så fort jag bryter så blir jag ofta sådär otroligt trött och tappar all lust och då skiter jag i att städa upp efter mig eller plocka undan. = inte speciellt populärt, och inte alls hållbart när man har småbarn. Det kan handla om vad som helst, en bra bok, en tv-serie, ett pyssel, telefonen (alltså tyvärr, det är en stor sorg att jag har så lätt att snöa in i den där hemska telefonen. Men den hjälper mig att slappna av)

Ett tag så var jag inne helt på tårtor och bakade till allt jag fick möjlighet. Men det gjorde också att jag kunde stå i köket i 16 timmar och bara pausade om det var absolut kris. Patrik har fått säga till mig så många gånger att jag måste pausa för att inte bryta ihop. Det är dock inte lika lätt att baka sådär mycket nu. Jag gillar inte att bli avbruten när jag håller på och med två barn som antingen ska lämnas/hämtas på förskola och sedan när de är hemma springer runt benen och vill vara med i kombination med en liten bebis som vill bäras, matas, bytas på osv så blir det väldigt mycket avbrott. Men det är rätt bra för det har tvingat mig att försöka planera både min tid och energi så att jag inte tar på mig mer än jag orkar.

Det är ofta även jobbigt i sociala sammanhang då jag behöver vara fokuserad på vad som händer och koncentrera mig i samtal och diskussioner. Jag älskar att träffa människor men jag kan nog uppfattas som rätt nonchalant om man träffar mig i stan eller kyrkan eller mataffären, just för att jag så lätt distraheras av saker som händer i ögonvrån. Jag menar aldrig att vara otrevlig men jag inser oftast inte ens att jag varit ouppmärksam för än efteråt när jag tänker tillbaka. Jag har heller inte riktigt det där sociala filtret om vad man kan prata om och inte och hur man ska bete sig så det har också en tendens att ställa till det..


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna här!