16 oktober 2015

Adhd Awareness Month

Visste ni att oktober är ADHD awareness month?

Då passar det sig ju att jag öppnar upp mig igen angående min adhd.
Från det att vi fick veta att jag mest troligt hade diagnosen tills jag har fått bli utredd och klar har det 
tagit ca 4 år och det känns otroligt skönt att faktiskt ha diagnosen på papper nu. Adhdn kommer ju följa med mig hela livet och det är skönt att äntligen kunna få den hjälp jag behöver och har rätt till.

Samtidigt är en del av mig så arg, så otroligt arg på min adhd och allt som den ställt till med innan jag ens visste att den fanns. Jag är ju 26 nu när jag fått min diagnos och hade jag fått hjälp när jag var liten så är det så mycket som hade kunnat undvikas.
Istället gick jag runt och kände att jag inte passade in, att jag var så otroligt annorlunda och att jag inte fattade det alla andra verkade fatta. Jag förstod inte varför jag betedde mig på vissa sätt fast jag inte ville, jag förstod inte heller varför jag inte verkade kunna lära mig sociala koder eller vad man kunde säga och inte säga.

Innan jag fick barn var ändå mycket av min problematik rätt hanterbar för mig. Jag lärde mig mycket om mig själv de två åren innan Elsa kom. Men att få barn gör att allt kastas omkull.
Jag fick panik. Och sen när Alva kom då fick jag inte ihop vardagen längre. Och då kom skammen. Så mycket jag har skämts för att jag inte känner mig som alla andra mammor verkar känna sig.

Som tur är fick jag komma till världens bästa psykolog, som nästan med en gång började kämpa för att jag skulle få en ordentlig utredning. Och även om alla detaljer inte är helt klara än, vi har tex. inte bestämt oss för om jag ska äta medicin än eller inte, så är diagnosen satt. Jag var inte bara konstig. 

Det är fortfarande mycket som är jobbigt och som ger mig ångest. Men nu är vi på rätt väg och härifrån blir det förhoppningsvis bara bättre!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna här!