10 juli 2015

Att vara efterklok

Jag har glömt hur intensivt det är att vara hemma själv med två barn. Åh, vilken hjälte min man har varit sista månaderna när jag jobbat. Inte för att det är mer prestigefullt för en man att vara hemma, men för att jag inte fattar hur han har kunnat vara på så bra humör när jag kommit hem. Jag vill oftast bara stänga in mig och gråta en skvätt när han kommer hem och hjälper till.

Nej okej, riktigt så illa är det inte, men det är jobbigt. Och jag försöker alltid att få så mycket gjort som möjligt under dagen för jag får lite panik om allt är kvar på kvällen. Men det är ju inte alls alltid det lättaste,

Nåja. Ikväll kliver vi på nattåget upp till Piteå för att spendera några veckor med mormor och morfar. Det ska bli skönt att ha avlastning varje dag men det har börjat landa hos mig att jag ju inte kommer få somna bredvid Patrik någon gång under hela den här tiden. Jag som knappt kan somna när jag är själv, hur tänkte jag?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna här!