11 mars 2015

Att leva i en ojämställd relation

Jag läste ett blogginlägg för någon dag sedan av Ellen där hon sa att hon inte trodde att det fanns heterosexuella jämställda förhållanden. Det gjorde mig först lite stolt, för jag tänkte att mitt förhållande är minsann jämställt.

Sen började jag fundera på det. Och då blev jag bara ledsen.

Faktum är att om en person i vårt förhållande inte städade, utlyste tvättdagar, hade koll på kylskåpet och skafferiet, bytte bildäck, kollade oljan, bar gråtande barn osv. så skulle det nog nästan aldrig bli gjort. (Okej, gråtande barn bär vi båda två såklart, men jag tror ni fattar poängen) Hos oss är det bara en sak som skiljer från de förhållandena som Ellen pratar om.
Hos oss är det Patrik som gör allt det där.

Om han inte drog igång mig skulle jag aldrig städa, visst händer det att jag sätter på en tvättmaskin, och ibland också att jag hänger upp den och sorterar den torra rena tvätten. Det händer. Men många gånger är det han som gör det, som gör allt det. Det är han som tömmer och fyller diskmaskinen, som ser till att det över huvud taget FINNS diskmedel. Om han hade kunnat är jag övertygad om att han skulle ha varit gravid, fött och ammat barnen åt mig också om jag hade velat.

Jag vet att mycket av att jag inte gör saker är för att jag inte riktigt fixar att ta tag i det. Jag vet inte hur jag ska förklara det på något annat sätt men min hjärna sållar liksom bort allt som behöver göras. Jag ser det, men klarar inte av att agera på det.


Alltså, jag älskar min man, mer än allt i världen, och är så tacksam för allt han gör. Men jag måste ju verkligen skärpa till mig. Han klagar inte över att han gör allt detta, han vet att jag har svårt att ta tag i saker så han påminner mig snällt, och sen hjälper han mig över allt som distraherar mig. Men jag känner ju att jag verkligen vill kunna avlasta honom.

Men det är inget som kommit på grund av att jag inte gör det. Han var sån redan när vi träffades.

Jag lever i ett ojämställd förhållande. Men det är jag som är ojämställd, inte min man.

2 kommentarer:

  1. Gulligt skrivet Ewa. Men det där med att du älskar Patrick mer än allt annat...Du älskar dina döttrar mer än allt annat och Patrick kommer lååååångt bak. ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast hade jag inte haft Patrik skulle jag inte ha haft mina döttrar. Kärleken som jag har för dem och kärleken för Patrik är inte jämförbara med varandra. Självklart älskar jag dem mer än allt också men relationerna är ju helt olika. Patrik är det absolut viktigaste för mig och att vår relation vårdas och älskas kommer också spegla av sig i hur vi uppfostrar våra barn och vilken bild de får av hur en relation ska vara. Patrik kommer alltid, tillsammans med flickorna, att komma först.

      Radera

Skriv gärna här!