18 april 2018

Mnyt nr 3: Du kan ju inte ha ADHD, du är ju som alla andra.


Först måste jag bara peka på att alla diagnoser är otroligt individuella. Alla påverkas olika och symptomen är olika starka/jobbiga från person till person. Miljö, familjesituation och liknande påverkar också väldigt mycket hur problematiska problemen blir. Alla myter/missförstånd jag tar upp är det inte alla som möter, andra möter ännu fler. med det sagt, jag tycker att det är väldigt roligt att så många är inne och läser. Jag vet inte vad ni tycker för ni är inte så bra på att ge respons, men jag utgår ifrån att ni tycker att det är intressant, annars hade ni struntat i att klicka er in här :)

När människor möter mig idag så är det här ibland den responsen jag får. Att jag verkar för "normal" för att kunna ha ADHD. 
När mina barndomsvänner fick reda på att jag hade ADHD sa nästan alla att "Det har vi ju vetat hela tiden".

Vad är det då som har förändrats? 
Jag. 
Jag har förändrats. Inte så att min diagnos har försvunnit, långt ifrån, men för varje gång jag har insett att jag gjort, sagt, tyckt eller på annat sätt varit i en situation där mitt beteende inte har varit "normalt" så har jag tagit åt mig. Det gör svinont att känna sig annorlunda när det enda man vill är att vara som alla andra, och sedan har jag kämpat och kämpat och kämpat med att inte bete mig så igen. 
Är det lätt? Nej. 
Har det gett resultat? Ja. 
Precis som den mesta träningen gör. skillnaden mellan fysisk träning och det här är att det här blir inte lättare med tiden. Det kommer inte mer naturligt efter ett tag och kraftansträngningen blir inte mindre efter varje gång.  

Jag har hyperaktivitet, men inte i benen, jag har koncentrationssvårigheter men du märker inte av dem, jag har otroligt svårt att läsa av sociala koder, kroppsspråk, underliggande meningar, självklara signaler, men jag har tränat. Tränat, tränat, tränat. Till den grad att jag överanalyserar allt. Men det vet du heller inte om för det är väldigt sällan som jag kommer fråga dig om jag har analyserat rätt. för jag vill inte verka dum, eller elak, eller som att jag inte tror på vad du säger. Jag vill ju att du ska tycka om mig och jag kommer lägga väldigt stora ansträngningar på just det. Så du märker inte och när jag berättar så tror du inte på mig. 

Det är svårare att få bli utredd för diagnosen om man har klarat skolan men det är inte mindre viktigt. Det är på ett sätt inte så konstigt för många som har väldigt stora problem gör inte det. Men det är också många av oss som klarar skolan, av olika anledningar men som ändå har stora problem. Många av oss klarar av att studera, jobba, vara i relationer, men den kampen vi utför är fruktansvärd. Och hela tiden kämpar vi mot oss själva. Senaste åren har tre andra kvinnor som är eller har varit i nära relationer med mig också blivit diagnostiserade med ADHD. Alla har klarat skolan. Alla har jobbat. alla är eller har varit i långa nära relationer. Alla har olika livssituationer, olika familjebakgrunder, olika intressen och olika betyg. Men alla har vi klarat sig genom ungdomslivet. På bekostnad av oss själva. 

16 april 2018

Myt nr 2: Alla har lite ADHD


"Jag hade en släng av ADHD igår"
"Svårt att koncentrera dig? Det har ju jag med jag har väl också lite ADHD då"
"Jag tycker inte heller om att göra sånt som är tråkigt. Om det är tecken på ADHD så har jag det med"

Precis på samma sätt som att du inte har en depression bara för att du känner dig ledsen en dag så har du inte ADHD bara för att du har svårt att koncentrera dig en dag på jobbet eller för att du tycker att det är jobbigt att ställa dig och diska efter middagen. 

Att ha ett eller två symptom på ADHD betyder inte att du har all problematik som en person med diagnosen har och att uttrycka sig som meningarna ovan blir otroligt kränkande och nedlåtande även om det inte alls är det som är meningen. 
När det gäller fysiska sjukdomar och åkommor så uttrycker vi oss inte alls på samma sätt (Oftast inte i alla fall, myter och fördomar finns såklart runt många fler sjukdomar än ADHD och Npfdiagnoser) Men en sjukdom som inte "syns" har vi mycket lättare för att vilja förklara bort. 

Att uppfylla kraven för en ADHD-diagnos innebär att du har så mycket problem i vardagen att livet inte fungerar som det ska. Att ha svårt att koncentrera sig ibland och att ha koncentrationssvårigheter på diagnosnivå är två helt olika saker. 

Jag kan inte styra mitt fokus och min uppmärksamhet på det sättet jag vill och när jag anstränger mig för att vara närvarande och koncentrerad på något som inte fångat mitt intresse så blir jag helt utmattad efteråt. Alternativt att jag somnar mitt i det jag försöker att koncentrera mig på händer. Hjärnan stänger av. Jag vet inte hur många gånger jag somnade samtidigt som jag satt och antecknade på datorn under lektioner, eller hur många gånger jag har suttit på en lektion och det enda jag hör är pipandet från lastbilen som backar utanför, fläkten som låter lite för högt eller hur någon tre rader bakom mig tuggar tuggummi och ljudet färdas som en raket rakt in i min koncentration och efteråt är det ljudet det enda jag minns. 

Att inte göra sådant som är tråkigt kan såklart vara svårt för de flesta. För mig är det många gånger näst intill omöjligt. Varför? För att min hjärna suddar ut det. Jag glömmer bort det trots att jag tänkt på det flera gånger samma dag. Hjärnan tar TipEx över min mentala To do-list och suddar ut allt sånt som jag måste göra men inte har intresse för just nu.
Det låter kanske som bortförklaringar men det är inte roligt att känna att man motarbetas av sig själv hela tiden. I nästan allt. Varje dag. Hela. Tiden.


Nästa myt: Du har inte ADHD, du är ju som alla andra.

13 april 2018

Myt nr 1: ADHD Finns inte



Ibland ser jag länkar som delas på sociala medier som hänvisar till forskning som påstår att ADHD inte finns utan att det bara handlar om kost, motion och uppförande.
Och även om kost, motion och sociala faktorer absolut har en stor effekt på hur stark man kan känna av sin ADHD så är det inte så att man enkelt "botar" diagnosen genom att införa förändringar i de områdena. Man kan få klara förbättringar och för många så kanske faktorerna som bra kost och motion är helt avgörande för huruvida man fungerar någorlunda över huvud taget eller inte.

Men ADHD finns. Det har varit ett erkänt funktionshinder i över 50 år och symptomen och beteendeproblemen har nämnts i medicinsk litteratur i över 200 år, bara under andra namn. Man föds med ADHD och i Sverige så så tror man att upp till 5% av alla barn har en ADHD diagnos. Hos vuxna är det upp till 4%. Därmed är det den vanligaste utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningen
Anledningen till att antalet minskar bland vuxna har mycket troligt att göra med att många lär sig att hantera sina symptom bättre ju äldre de blir, vissa till den grad att de inte längre kvalificerar sig för att ha diagnosen.

ADHD är ärftligt. Upp till 75% av de som har diagnosen har någon i sin direkta närhet, förälder, mor/farförälder osv som också har diagnosen. Det är flera gener som samverkar till diagnosen och den är mätbar. Det går att scanna hjärnan och se tydliga skillnader mellan en ADHD hjärna och en "normtypisk" hjärna. 
Alla som föds med det har dock inte fått det från en förälder, forskning visar att även miljöfaktorer spelar in. 


Nästa myt jag kommer ta upp är: Alla har lite ADHD.


12 april 2018

Myter om ADHD (och medicinuppdatering)

Vi börjar med uppdateringen kring medicin.
Jag har ätit medicin nu i typ.. ja vad kan det bara. Tre veckor.
Jag känner inte av någon stor skillnad egentligen, dosen jag äter är väldigt låg och förmodligen är det därför jag inte känner av den, Patrik tycker dock att jag är lugnare, och jag upplever att jag har liiite lättare för att få saker gjorda. När det gäller biverkningar är det enda jag egentligen märkt av den att matlusten minskat ännu mer och hungerkänslorna dämpas. Det är inte jättebra då jag redan har problem med att jag glömmer av att äta men jag är medveten om det och försöker att tänka på det de dagarna jag är hemma själv.

utvärdering ska ske den 27 april hos en sjuksköterska och sedan ska vi ta beslut om huruvida jag ska öka dosen eller inte. Som det känns nu kommer jag nog att önska det då jag gärna hade sett en större effekt men det är ingen stress, det viktigaste är ju att jag får må bra och att kroppen ska orka med dosen.

Så, angående rubriken. Jag har funderat så länge på hur jag kan fortsätta att sprida kunskap och information om ADHD, jag tycker att det är så viktigt och nödvändigt att människor får mer information och förståelse kring ADHD, och andra npf-diagnoser såklart men då ADHD är det området som min styrka ligger i så är det där jag kommer att ha fokus mest.

Jag hittade en lista på olika myter om ADHD och tänkte att det kunde vara ett bra ställe att fortsätta ifrån, jag kommer att ta upp myterna en och en och sedan lägga fram förklaringar och sanningar för varje. Min tanke är att jag ska försöka göra det så pedagogiskt och enkelt som möjligt, samtidigt som jag kommer att vara ärlig och rak och ibland kanske du kommer att bli lite obekväm, jag vet det, för jag var ofta obekväm i början efter min diagnos för att jag insåg hur mycket fördomar och åsikter som inte stämt som jag hade haft kring diagnoser och funktionsvariationer.

Loftsängen


Loftsängen blev så bra och nu nattas alla barnen i ett och samma rum även om alla sedan kommer över till oss en efter en varje natt. De får gärna komma över men det är såå skönt att Isak också har sin säng inne hos dem. Idag ska Patrik hämta tapeterna och förhoppningsvis kommer vi att tapetsera i helgen. Sedan ska jag ta tag i de sista inredningsdetaljerna. Soffan är målad och klar men madrassen ska skäras till en dyna och jag ska sy ett överdrag till den. Bordet ska slipas, limmas och målas, eventuellt så ska jag måla stolarna och en bänk. Den gamla bokhyllan ska göras till en diskho/arbetsbänk för lekköket och eventuellt så blir resterna av bokhyllan ett barbiehus. Åh så mycket kul, jag ska bara orka det också. :)

Samtidigt som jag har en inlämningsuppgift, en hemtenta och ett projektarbete de närmaste veckorna, jag ska göra ett antagningsprov till slöjd och bildlärarutbildningen(!!!) sen kommer typ sommaren att vara här!

2 april 2018

Påsken

Påsken är över och våren verkar äntligen vara på ingång. Den här helgen, eller högtiden, måste ju vara den bästa som finns på många sätt. Tänk på vad påsken betyder, att Jesus dog för vår skull, hur stort är inte det? Att Jesus, som är Guds son, faktiskt har dött för MIG. Hur kan mitt liv vara värt det? Och inte nog med att han dog, han återuppstod. Han övervann döden så att jag skulle få möjlighet att leva ett liv med honom i evighet. Helt ofattbart underbart! Vår kyrka har dessutom haft några helt fantastiska insatser denna helgen, det har delats ut över 1000 matkassar och 1200 påskägg runt om i Sverige till människor som behövt. Så stolt över alla som är med och gör kyrkan.

På Transformatorvägen denna helgen har fokuset, förutom påskens budskap, legat på att bygga en loftsäng inne i barnrummet. Isak ska få flytta in till flickorna och vi behövde en bra lösning för sängarna så Pappa har varit här och byggt stommen som vi nu håller på att måla. Vi ska även tapetsera om och fixa till de barnmöbler vi har så att rummet blir mer praktiskt och roligare att leka i.


Jag har även bestämt mig för att återbruka Alvas gamla sängstomme(hon kommer att få en vanlig 90:s resårbotten nu när rummet är klart) och jag såg en soffa framför mig som nu är under uppbyggnad.



Förutom byggnation och renovering så har vi fått vara mycket med våra föräldrar och både Pär och Carl med flickvänner har varit här under helgen och ätit mat och hjälpt till med olika saker. 


Vi har ätit god mat och god efterrätt 

Och jag har planterat sticklingar och planterat om tomatplantor så att de har fått egna krukor. Det känns äntligen som att sommaren faktiskt är på väg och ljuset har kommit tillbaka. 

9 februari 2018

Fredag och fredagsmys

Tack för den fina responsen jag fick på det förra inlägget. Jag brukar tycka att det är svårt att veta om jag borde berätta hur det är eller inte men tror ändå att det är viktigt att kunna vara ärlig med sådana saker och jag var(är) verkligen fruktansvärt arg och besviken på hur vården har fungerat.

Idag sitter jag med momsberäkningar och försöker förstå vad jag gör fel och vad jag gör rätt. Extern bokföring är egentligen inte så svårt tycker jag, det är ju bara så fruktansvärt viktigt att det blir rätt så det gäller att nöta in allt man råkar göra fel för att kunna undvika det nästa gång.

Fredag innebär som vanligt att vi kommer ha fredagsmys med grannarna. Vi äter mat och sedan får barnen chips och film. Uppskattat och väldigt trevligt. :) Jag ska försöka hinna städa lite också innan barnen kommer hem, alltid skönt att göra det när det inte rivs och slits i alla saker samtidigt.


Fina Alva har hållit på och fotat med surfplattan. Det känns verkligen att barnen börjar bli stora. <3